the nilla

Då var pausen slut.

Och nu traskar jag i min lillasysters fotspår över till blogspot.

De som vill följa med är hjärtligt välkomna att göra så. De som inte gör det vill jag tacka för den här tiden. Jag har haft ROLIGT!

Min nya adress: http://nillalivet.blogspot.com

Fint väder så det förslår. Så varmt att jag nästan får hålla mig i skuggan med min jävla huvudvärk.

Enough is enough känner jag. Lov efter lov är jag mer eller mindre utslagen pga av huvudvärk. Vad är det som gör att jag biter ihop under jobbveckorna och förskjuter den värsta huvudvärken till de lediga dagarna???

Någon slags dumhet är det. Något driver mig att i första hand sköta mitt jobb och först i andra hand mig själv. Nu är det slut med det.

*smider planer*

"Kanske man inte skulle använda ordet bitch", funderade jag högt i förrgår. "Det har ju en viss negativ klang..."

En av mina kloka döttrar hajade till.

"Bitch betyder ju tik! Om det ordet har fått en negativ klang så är det väl dags att vi tar tillbaka det!"

Jag funderade vidare.

Och konstaterade att det finns många benämningar för kvinna med negativ klang. Till exempel kärring, ragata, bimbo, kossa, sugga, hynda, slampa, hora, fitta, häxa, blondin, madrass, sladdertacka, argbigga, slyna, fågelskrämma och hyena.

Negativa benämningar för män då?

Kan bara komma på gubbdjävul just nu. Och kärring som ju män ibland kallas när de inte håller "måttet".

Well, det finns en del att göra.

Än så länge är jag iallafall en stolt BITCH. 

Vill ge er ett exempel på den kraft en bitch kan besitta när det behövs.

Camilla slogs mot sin kommun, och vann fighten, för att hennes son skulle få gå på samma skola som sina syskon och kompisar.

Jag rullar fram röda mattan!   

Camilla

Nu händer det grejer i TRL! (The Real Life, dvs bloggvärlden)

Mofs som inspirerades av min uppgörelse med slyngeln i sportaffären visade idag pensionären med rullatorn och byns skvallertacka var skåpet ska stå i Mofsbyn.

Uppfyllda av den nyvunna frihetskänsla våra avhyvlingar fört med sig startar vi nu klubb, och Mofs har designat vår snygga logga nedan. Kön för inträdesprov ringlar redan lång hos henne kan jag meddela. En liten (eller stor) avhyvling som rapporteras på din blogg and you're in. Utskällning av egna husdjur och barn kvalificerar inte. Om det är make/maka/sambo som avhyvlas så ställs höga krav på kvalitet.

Finns det något som heter nacksporre så är det vad jag har.

En skärande smärta i en punkt en decimeter nedanför mitt högra öra. Från denna punkt strålar mer smärta ut i axeln och vidare till överarmen. En annan stråle går uppåt mot skallbenet.

När jag vrider huvudet åt höger ca 30 grader (f'låt, yrkesskada, men hur fan beskriver man annars en vridning?!) så gör det helvetiskt ont. Men det gör det även om jag inte vrider huvudet alls eftersom jag har migrän on top of the rest of the shit.

Mår lite illa också. Och är jättetrött. Groggy i huvudet liksom.

Var på sportaffär igår för att titta på skor.

Där fanns någon form av platta som man skulle stå på. Hur och varför framgick inte men yngsta dottern ställde sig på den, den bjöd så att säga in till det. Jag stod någon meter ifrån när jag hörde en av de anställda säga åt min dotter att omedelbart kliva av plattan. Eller, han sa inte åt henne, han kommenderade högljutt med galen blick som om han vore en av Pavlos hundar och hon en fiende.

Hon klev förstås av då hon aldrig haft någon längtan efter att bli sliten i stycken av ett monster. Och där stod jag och fann mig inte. Att det var en aggressiv idiot som tagit ut sin taskiga relation till sin fru/pappa/chef eller whatever på min dotter hjälpte mig inte i stunden. Istället för att bli förbannad blev jag spak och konflikträdd. Kände en tung klump i magen men inga ord kom ut.

Ut ur affären kom vi i alla fall. Döttrarna gick före och jag efter. Vi fortsatte längs en gågata och min ilska växte med varje steg. Vad är det som gör att vissa vuxna tar sig friheten att vara jävligt otrevliga mot unga människor bara för att de är unga? Hur kommer det sig att jag aldrig bemöts på det sättet av butikspersonal när jag är ute och handlar?

Med ens hade jag med bestämda steg gått tillbaka till affären och letat upp slyngeln.

”Hörrudu! Du sa åt min dotter för en stund sen att kliva av ståplattan!”

”Eeeeh, jau…”

”Det är INTE ok att säga åt henne så som du gjorde, med det tonläget, bara för att hon är tonåring!”

”Eeeeeh, då får jag be om ursäkt”, sa han och såg märkbart överraskad ut.  ”Men”, sa han när han hämtat sig något och trodde att han var tillbaka i någon form av överläge igen, ”du missförstod nog mitt tonläge för jag sa till helt vanligt.”

Yea, right! Det är gamla tant Nilla som har svårt att urskilja tonlägen!

”Jag hörde dig och jag missförstod ingenting”, sa jag och spände blicken i honom. ”Du hade aldrig sagt till på det sättet om det varit jag som stod på plattan.”

”Jamen… jooou, du missförstod nog…”, fortsatte han något spakare.

”Nej, det gjorde jag INTE, som sagt. Men jag ska hälsa min dotter att du ber henne om ursäkt”, sa jag, vände på klacken och gick ut därifrån.

Och jag kände mig fem kilo lättare, tjolahopp!